vad gör jag här? För att börja någonstans. Emelie heter jag, jag är 28 år och har hela mitt vuxna liv varit en förälder. Alltså blev jag i ung ålder mamma för första gången. Idag är min förstfödda 10 år gammal (snart 11) och när hon var fem år så blev hon storasyster för första gången. Snabbt där efter så föddes hennes andra bror. Vi återkommer mer till det senare.
Jag befinner mig i ett relation med en man som jag stötte på en solig vårkväll i maj för snart tre år sedan. Redan första kvällen så var jag sådär pirrig och nyfiken och kunde inte minnas när jag hade den känslan senast. Vi visste inte mycket om varandra men jag ville snabbt veta mer. Redan där bestämde vi att vi skulle ses igen.
Två olika liv i två olika städer. Ena med barn på heltid och andra med barn både på heltid och halvtid. Med barn, jobb och hem så har vi löst det. Vi har under våra år tillsammans packat väskor varenda helg och kört många mil fram och tillbaka helg som vardag, för att kunna ses. Men Nu, äntligen.. Så slår vi ihop oss och blir en familj, en stor familj i ett stort hus med rum för alla barnen och ett trädgård för lek och stoj. Som vi längtat..
Jag visste tidigt vad jag ville jobba med. Jag ville arbeta inom psykiatrin. Så när jag utbildade mig till undersköterska så valde jag att inrikta mig på den psykiska hälsan. Dock så blev jag erbjuden ett jobb inom äldreomsorgen vid en tid i livet där det passade bra att tacka ja. Men efter några år så ville jag utmana mig och sökte till ett arbete inom akutsjukvården, stroke. Där befinner jag mig idag. Intressant, lärorikt och viktigt arbete. Men jag brinner fortfarande för det psykiska. Men tills jag vet vart det bär mig, så lever jag ut det intresset på andra sätt!
Jag älskar att skriva. Det är mitt sätt att rensa huvudet och återhämta mig, få kontroll för känslor, tankar och funderingar. I min telefon finns det anteckningar efter anteckningar med massa ord, känslor, tankar och meterlånga texter av analyser. Som en dagbok, men som bara är för mig. Men nu vill jag försöka att ge detta en chans, att kunna skriva öppet och dela med mig, utan krav på att det ska vara intressant och innehållsrikt för någon annan. Det får så fall ses som en bonus och komma på köpet.
Men till er som hittar hit, välkomna 🙂 Det kommer många gånger vara kaotiskt. Detta är ju början på ett liv som är nytt för oss alla. En 10 årig tjej med 4 bröder/bonusbröder i åldrarna 4, 4, 5, 5. Här ska alla få plats att synas och höras. Det ska delas på uppmärksamhet, tid, närhet och kärlek. Samtidigt som vi vuxna ska ro om varandra och relationen.
Bonusfamiljen 